Flatcoated Retriever

Historia
Flatcoated retrievern är en ras med en något brokig bakgrund. Den etablerades som ras kring 1850-talet men utvecklingen till det som skulle bli flatten började redan på 1700-talet. Den moderna retrieverraserna började ta form i början av 1800-talet.

Flatcoated retrievern är ett resultat av de klappjakter som kom i ropet på de engelska godsen under 1800-talets andra hälft. Man behövde då en hund vars främsta uppgift var att apportera vilt. Stora krav ställdes på dessa hundar. De skulle vara

- stresståliga
- tysta och lugna
- uthålliga såväl fysiskt som psykiskt
- lättlärda och lyhörda
- mjuka i munnen
- lågt intresse för levande vilt dvs måttlig jaktlust
- en fysik anpassad för detta arbete.

Ingen befintlig ras besatt dessa egenskaper. Man avlade på individer med lämpliga egenskaper såsom stående fågelhundar, spaniels, terriers, fårhundar och ibland hundar av andra raser bara de hade det man sökte. Den ras som betydde mest i detta arbete var den kanadensiska S:t Johnshunden som påminner mycket exteriört om dagens flatcoated retriever. Den i sin tur härstammade förmodligen från vattenspaniels som förts till Kanada av europeiska invandrare.

Ur en heterogen grupp hundar som gick under beteckningen retriever utvecklade uppfödarna olika typer efter sina egna ideal. Hundarna indelades efter hårlag och färg så kullsyskon kunde på utställning tävla i olika ringar. Flatten var den ras som uppnådde störst popularitet i början, då med en vågigare päls och under namnet Wavy Coated Retriever. Rasen var kraftigt hotat under andra världskriget men under 1950- och 60-talet lyckades en grupp entusiaster rekonstruera rasen.

Hemland: England

I standarden beskrivs en ras kraftig nog att arbeta i hård terräng och bärga skjutet vilt till sin förare. Den ska samtidigt vara snabb och spänstig nog att hinna ifatt skadeskjutet villebråd. En förutsättning för detta är ett vaket och lyhört temprament.

Helhet premieras framför enskilda detaljer. Flatten ska vara lagom stor och utstråla spänst och kraft.

Sammanfattande kommentar
- Kroppen ska vara stram och muskulös
- Extremiteterna ska vara välvinklade
- Benen ska ha lagom längd i förhållande till bröstkorgens djup
- Rörelserna ska ske med fjädrande, energiska steg
- Uttrycket ska vara vänligt och utstråla självförtreonde och energi
- Huvudet ska vara långt och mjukt format
- Pälsen ska vara så rak som möjligt
- Svansen ska vara kort, rak och energiskt viftande
- En tung, flegmatisk Flatcoat är otypisk
Helhetsintryck: En vaken, aktiv, medelstor hund med ett intelligent uttryck, som ger intryck av styrka utan att vara klumpig, och av spänst utan att vara gänglig. Den har ett förtroendeingivande sätt och visar sin positiva och vänliga attityd genom en intensivt viftande svans.
Huvud: Huvudet är långt och vackert format. Skallen är flat och måttligt bred. Stopet är obetydligt och på intet sätt markerat för att undvika ett "dropp"- eller uppnäst utseende. Nosspegeln är välutvecklad med öppna näsborrar. Käkarna är långa och kraftiga så att hunden kan bära en hare eller fasan.
Ögon: Ögonen är medelstora, mörkbruna eller nötbruna med ett mycket intelligent uttryck (Runda, utstående ögon är absolut inte önskvärda) Ej snedställda.
Öron: Öronen är små och väl ansatta intill huvudet.
Bett: Käkarna är starka med ett perfekt, regelbundet komplett saxbett.
Hals: Huvudet övergår mjuk i halspartiet, som är relativt långt och torrt, symmetriskt ansatt, snett placerat i skulderpartiet och övergår mjukt i ryggen, så att hunden med lätthet kan följa ett spår.
Kropp: Bröstkorgen är djup och ganska bred med en väl markerad bringa. De främre revbenen är tämligen flata. Välvningen ökar gradvis mot kroppens mitt och avtar i det bakre partiet. Ländpartiet är kort och kraftigt. Ett långt ländparti med uppdragen buklinje är icke önskvärt.
Extremiteter: Frambenen är raka med bra benstomme ända ner i tassarna. Armbågarna rör sig tätt och jämnt intill kroppen. Bakbenen är muskulösa med lagom vinklade knä- och hasleder. Hasleden är lågt ansatt. Kohasighet är absolut icke önskvärt.
Tassar: Tassarna är runda och starka, med slutna och väl välvda tår. Trampdynorna är tjocka och starka.
Svans: Svansen är kort, rak och väl ansatt, bärs glatt men aldrig över rygglinjen.
Rörelser: Fria och flytande, parallella och strama, såväl framifrån som bakifrån sett.
Päls: Pälsen är tät, med fin till medelgrov struktur, av god kvalitet och så rak som möjligt. Ben och svans har rejäla fanor. En fullt utvuxen päls fulländar elegansen hos en färdigutvecklad, bra hund.
Färg: Svart eller leverbrun. Gula får registreras men ej användas i avel.
Mankhöjd: Önskvärd mankhöjd hanar 58-69 cm, tikar 56-59 cm
Vikt: Önskvärd vikt hanar 27-36 kg, tikar 25-32 kg

Beteende mot människor: Hjärtligt och utåtriktat. Vilja att vara till lags. Oreserverad attityd även mot främmande människor. Detta robusta temprament gör Flatcoaten tålig i stressade situationer bland människor.

Beteende mot andra hundar. Andra hundar bemöts med vänlighet och intresse. En viss könsprägel tolereras vid möten. Aggressivitet är ett allvarligf fel.

Beteende mot vilda djur: Snabbt övergående intresse för uppdykande vilt. Intresset riktas mot skjutet vilt.
Beteende före och under skottlossning: En stor del av retrievers arbete är passivt. Ska förhålla sig lugn, tyst och koncentrerad.
Markeringsförmåga: Retrievern har en förmåga att minnas och finna nedslagsplatserna för ett flertal vilt under jakt. Detta bidrar till hundens effektivitet som apportör.
Sökarbete: Utförs med stor uthållighet och i högt tempo. Effektivt sökmönster. Utpräglat gott luktsinne. Bristande söklust är ett allvarligt fel.
Apporterngsförmåga: Viljan att leverera till föraren en är starkt utpräglad, naturlig egenskap. Apporterna bärs långt fram i munnen i ett mjukt grepp. Snabba inlevereringar.
Vattenarbete: Medfödd stark vattenpassion. Arbetar med stor glädje i vatten. God simförmåga och stor uthållighet.
Spårningsförmåga: Skicklig både som eftersökshund efter skadat klövvilt och vid snabba självständiga sök efter skadat småvilt.
Samarbetsförmåga: Det mjuka men stabila tempramentet och den utpräglade viljan att vara föraren till lags är en grund för hundens förmåga att genomföra ett effektivt arbete, och att under stress förstå förarens anvisningar.